Marken den skälver av hästarnas dån, hovar dansar
Över den frostbitna heden så vit, i arla stund
Konungen Sigurd från svearnas land, vredgad rider
Alvsol den fagra hans tilltänkta brud, nekas han
I våndor han plågas utav skam
Bröderna hennes skall klingorna slå, ungmön värja
Men Sigurd den lystne han dräper dem två, med sårad barm
Blodig han stapplar och söker sin hävd, Alvsol kvider
Aldrig hon famnar den konung så grym, hon sväljer
Ett gift med tårar på kinden och sörjer
Sigurd han strider för kärleken
När segern är vunnen han bruden få
Sigurd ring
Alvsol hon lider, hon vandrar svag mot Frejas salar där
Hon fridsamt dör
Sigurd finner svart i syn den väna Alvsol vila
I dödens fröjd hon snuvat han den älskogen som drömts
I förtvivelse han vrålar hest med sorgens djupa smärta
Han miste den han åtrådde i bedrövelse och blodet rann
Sigurd han samlar de stupades lik, fallna kämpar
För dem ombord på sitt vackraste skepp, facklor tänds
På skeppet han stiger med Alvsol sin brud, elden dånar
Utöver havet han blickar i rök, ödet har honom i döden lämnat
Sigurd han strider för kärleken
När segern är vunnen han bruden få
Sigurd ring