Säv, säv, susa,
våg, våg, slå,
Vi frågar oss,
var Ingalill den unga har gått?
Hon skrek som en vingskjuten and,
 när hon sjönk i sjön,
det var när sista vår stod grön.
Vi hatade henne vid Östanålid,
det tog hon sig så illa vid.
Vi hatade henne för gods och gull och för hennes unga kärleks skull.
Och vi stack en ögonsten med tagg,
Vi kasta smuts i en liljas dagg.
Vi stack en ögonsten med tagg,
Vi  kasta smuts i en liljas dagg,
Så sjungen, sjungen sorgsång,
I sorgsna vågor små,
säv, säv, susa,
våg, våg, slå!