Där stod han så resligt den bergakung från norr | |
med ett trånande sinn | |
En ungmö från bygden han snärjde till sin borg | |
med sin trolldom | |
Och jungfrun hon rider med vinden i sitt hår | |
så fager och skön som en älva | |
Stjärnor de tindra på vägen hon skall fram | |
i lönndom hon möter sin kära | |
Hon faller i dvala med ögonen av sten | |
i hans kyliga famn | |
Hans galdrar är starka, i tusende år | |
är hon fjättrad | |
Om afton hon klär sig med gyllene behag | |
ty hon fägnar sin kung | |
I mörkaste kammarn hon ämnar att stå brud | |
med sin bergakung |
D r stod han s resligt den bergakung fr n norr | |
med ett tr nande sinn | |
En ungm fr n bygden han sn rjde till sin borg | |
med sin trolldom | |
Och jungfrun hon rider med vinden i sitt h r | |
s fager och sk n som en lva | |
Stj rnor de tindra p v gen hon skall fram | |
i l nndom hon m ter sin k ra | |
Hon faller i dvala med gonen av sten | |
i hans kyliga famn | |
Hans galdrar r starka, i tusende r | |
r hon fj ttrad | |
Om afton hon kl r sig med gyllene behag | |
ty hon f gnar sin kung | |
I m rkaste kammarn hon mnar att st brud | |
med sin bergakung |
D r stod han s resligt den bergakung fr n norr | |
med ett tr nande sinn | |
En ungm fr n bygden han sn rjde till sin borg | |
med sin trolldom | |
Och jungfrun hon rider med vinden i sitt h r | |
s fager och sk n som en lva | |
Stj rnor de tindra p v gen hon skall fram | |
i l nndom hon m ter sin k ra | |
Hon faller i dvala med gonen av sten | |
i hans kyliga famn | |
Hans galdrar r starka, i tusende r | |
r hon fj ttrad | |
Om afton hon kl r sig med gyllene behag | |
ty hon f gnar sin kung | |
I m rkaste kammarn hon mnar att st brud | |
med sin bergakung |