歌曲 | Tretton Trappor Opp |
歌手 | Lars Winnerbäck |
专辑 | Dans Med Svara Steg |
下载 | Image LRC TXT |
Du sa realism, | |
när jag föll och flög på samma gång. | |
Jag sov i fantasi och skrev en sång, | |
och Du stod suckande och iakttog min dans | |
för något som egentligen inte fanns. | |
Jag skrek poesi | |
och du stod kvar på jorden och såg på. | |
Du log, och jag försökte nog förstå, | |
men jag stod fångad i min drömda sagovärld | |
och flängde runt i fnoskig flärd. | |
Och nu så står jag vilsen hör bland brända skepp | |
och körda lopp. | |
Bland molnen finns det hopp, | |
men på jorden står min kropp. | |
Och min kärlek finns minst tretton trappor opp, | |
i min drömda sagovärld. | |
Du sa "Altruism", | |
ett svårt ord som jag inte kände till. | |
I min värld för jag göra som jag vill. | |
Så jag gick fram och sa "Du, dig vill jag ha" | |
Jag fick en kram och allt var bra. | |
Så jag skrek "Romantik!", | |
du var nykter nog att säga "Kom, | |
kom jag har någonting vi måste prata om" | |
och nykter utav vin och full av längtan är det lätt | |
att säga fel och tänka rött | |
Nu går mina tankar till en prins | |
och till en sagofe | |
som sitter på kafé, | |
vid en blomstrande spaljé, | |
och bara blandar ut sin tid med lite te | |
i min drömda sagovärld. | |
Du sa "Kom tillbaks | |
när du tappat dina vingar och kan gå". | |
Själv hade jag ingenting att föreslå, | |
så du klippte mina vingar och min himmel rasa' ner | |
och allt blev mörkt och inget mer. | |
Och jag darrade av skräck, | |
när Du sa "Välkommen till Verklighetens land!" | |
Här hostar vi i sot och svett och sand. | |
Här kan vi leva som dom vinner som vi är, | |
bland alla andra som är här | |
Men mina vingar växer ut igen när vinden | |
står ditt mörka hår, | |
och jag tror nog du förstår | |
när jag far upp dit ingen når, | |
och när jag vinkar ner till jorden där du står. |
Du sa realism, | |
n r jag f ll och fl g p samma g ng. | |
Jag sov i fantasi och skrev en s ng, | |
och Du stod suckande och iakttog min dans | |
f r n got som egentligen inte fanns. | |
Jag skrek poesi | |
och du stod kvar p jorden och s g p. | |
Du log, och jag f rs kte nog f rst, | |
men jag stod f ngad i min dr mda sagov rld | |
och fl ngde runt i fnoskig fl rd. | |
Och nu s st r jag vilsen h r bland br nda skepp | |
och k rda lopp. | |
Bland molnen finns det hopp, | |
men p jorden st r min kropp. | |
Och min k rlek finns minst tretton trappor opp, | |
i min dr mda sagov rld. | |
Du sa " Altruism", | |
ett sv rt ord som jag inte k nde till. | |
I min v rld f r jag g ra som jag vill. | |
S jag gick fram och sa " Du, dig vill jag ha" | |
Jag fick en kram och allt var bra. | |
S jag skrek " Romantik!", | |
du var nykter nog att s ga " Kom, | |
kom jag har n gonting vi m ste prata om" | |
och nykter utav vin och full av l ngtan r det l tt | |
att s ga fel och t nka r tt | |
Nu g r mina tankar till en prins | |
och till en sagofe | |
som sitter p kafe, | |
vid en blomstrande spalje, | |
och bara blandar ut sin tid med lite te | |
i min dr mda sagov rld. | |
Du sa " Kom tillbaks | |
n r du tappat dina vingar och kan g". | |
Sj lv hade jag ingenting att f resl, | |
s du klippte mina vingar och min himmel rasa' ner | |
och allt blev m rkt och inget mer. | |
Och jag darrade av skr ck, | |
n r Du sa " V lkommen till Verklighetens land!" | |
H r hostar vi i sot och svett och sand. | |
H r kan vi leva som dom vinner som vi r, | |
bland alla andra som r h r | |
Men mina vingar v xer ut igen n r vinden | |
st r ditt m rka h r, | |
och jag tror nog du f rst r | |
n r jag far upp dit ingen n r, | |
och n r jag vinkar ner till jorden d r du st r. |
Du sa realism, | |
n r jag f ll och fl g p samma g ng. | |
Jag sov i fantasi och skrev en s ng, | |
och Du stod suckande och iakttog min dans | |
f r n got som egentligen inte fanns. | |
Jag skrek poesi | |
och du stod kvar p jorden och s g p. | |
Du log, och jag f rs kte nog f rst, | |
men jag stod f ngad i min dr mda sagov rld | |
och fl ngde runt i fnoskig fl rd. | |
Och nu s st r jag vilsen h r bland br nda skepp | |
och k rda lopp. | |
Bland molnen finns det hopp, | |
men p jorden st r min kropp. | |
Och min k rlek finns minst tretton trappor opp, | |
i min dr mda sagov rld. | |
Du sa " Altruism", | |
ett sv rt ord som jag inte k nde till. | |
I min v rld f r jag g ra som jag vill. | |
S jag gick fram och sa " Du, dig vill jag ha" | |
Jag fick en kram och allt var bra. | |
S jag skrek " Romantik!", | |
du var nykter nog att s ga " Kom, | |
kom jag har n gonting vi m ste prata om" | |
och nykter utav vin och full av l ngtan r det l tt | |
att s ga fel och t nka r tt | |
Nu g r mina tankar till en prins | |
och till en sagofe | |
som sitter p kafé, | |
vid en blomstrande spaljé, | |
och bara blandar ut sin tid med lite te | |
i min dr mda sagov rld. | |
Du sa " Kom tillbaks | |
n r du tappat dina vingar och kan g". | |
Sj lv hade jag ingenting att f resl, | |
s du klippte mina vingar och min himmel rasa' ner | |
och allt blev m rkt och inget mer. | |
Och jag darrade av skr ck, | |
n r Du sa " V lkommen till Verklighetens land!" | |
H r hostar vi i sot och svett och sand. | |
H r kan vi leva som dom vinner som vi r, | |
bland alla andra som r h r | |
Men mina vingar v xer ut igen n r vinden | |
st r ditt m rka h r, | |
och jag tror nog du f rst r | |
n r jag far upp dit ingen n r, | |
och n r jag vinkar ner till jorden d r du st r. |