| 歌曲 | Under Månen |
| 歌手 | Lars Winnerbäck |
| 专辑 | Dans Med Svara Steg |
| Fru Bast hälsade på när natten fri från alla domedagsdressyrer | |
| månen stod i zenit över ån | |
| I Dionysos vinkapell satt älvorna och skåla med satyrer | |
| och vi hylla vår förgängelsedemon | |
| det var sommar och du skulle härifrån | |
| och jag såg bjälken i mitt öga men sån insikt hjälper föga | |
| när Freja plockat ut sitt honorar | |
| Då vill man skrika börja om och stanna kvar | |
| men vem hör en sådan sliten kommentar? | |
| inga svar | |
| men stjärnor föll och älvor höll oss fångna i ett avsked under månen | |
| domedagsprofeter satt och grät | |
| och orden om försoning fick sitt liv som aldrig hörts i telefonen | |
| en kyss i Dionysos téte-a-téte | |
| ett snedsteg av förlåt som jag förlät | |
| för månen har en kraft som förnuftet aldrig haft och aldrig får | |
| och då går det som det går | |
| sen vill jag skriva allt jag sett så nån förstår | |
| fast inga toner kan förklara hur jag mår | |
| och det blev sent och det blev tyst | |
| och när Bacchus hade kysst oss blev du rädd och jag blev stel | |
| och du sa allt det här är fel | |
| men alla älvor höll oss kvar och nu var döden uppenbar vid vårat avsked under månen | |
| och timmarna vi hade och som gick försvann med tanken bort i dimman | |
| vi vände innan Venus syntes klart | |
| och landa i en sång med valda ord och såg vår sista vargatimme | |
| satyrer vände hem från fläkt och fart | |
| det va lugnt och tyst men knappast underbart | |
| för är man trött på ensamhet har tystnad mist sin dignitet | |
| nu var vi två men ensamheten gav sig på | |
| och den anföll med ett tal om allt jag inte kunde få | |
| och du såg det men du bad mig inte gå, men förstå | |
| och det vart en sekund av evighet och en sekund av osynliga tårar i Dionysos dissonans | |
| en sekund var klarsynt och förstod att jag var en av tusen dårar som hoppas harmoni och tolerans | |
| men letar så febrilt i älvors dans | |
| så jag gick hem så konsekvent till mig och mina instrument | |
| och sagan fick det slut den skulle ha | |
| men det var sommar då och natten blev ju bra så det va vackert | |
| men det såg jag först idag | |
| och när jag vandrar ut ikväll till Dionysos vinkapell och ser satyrer höja glas | |
| och älvor dansa i extas | |
| jag vinglar sakta ner till ån och sönder hälsning därifrån till en drottning under månen |
| Fru Bast h lsade p n r natten fri fr n alla domedagsdressyrer | |
| m nen stod i zenit ver n | |
| I Dionysos vinkapell satt lvorna och sk la med satyrer | |
| och vi hylla v r f rg ngelsedemon | |
| det var sommar och du skulle h rifr n | |
| och jag s g bj lken i mitt ga men s n insikt hj lper f ga | |
| n r Freja plockat ut sitt honorar | |
| D vill man skrika b rja om och stanna kvar | |
| men vem h r en s dan sliten kommentar? | |
| inga svar | |
| men stj rnor f ll och lvor h ll oss f ngna i ett avsked under m nen | |
| domedagsprofeter satt och gr t | |
| och orden om f rsoning fick sitt liv som aldrig h rts i telefonen | |
| en kyss i Dionysos té teaté te | |
| ett snedsteg av f rl t som jag f rl t | |
| f r m nen har en kraft som f rnuftet aldrig haft och aldrig f r | |
| och d g r det som det g r | |
| sen vill jag skriva allt jag sett s n n f rst r | |
| fast inga toner kan f rklara hur jag m r | |
| och det blev sent och det blev tyst | |
| och n r Bacchus hade kysst oss blev du r dd och jag blev stel | |
| och du sa allt det h r r fel | |
| men alla lvor h ll oss kvar och nu var d den uppenbar vid v rat avsked under m nen | |
| och timmarna vi hade och som gick f rsvann med tanken bort i dimman | |
| vi v nde innan Venus syntes klart | |
| och landa i en s ng med valda ord och s g v r sista vargatimme | |
| satyrer v nde hem fr n fl kt och fart | |
| det va lugnt och tyst men knappast underbart | |
| f r r man tr tt p ensamhet har tystnad mist sin dignitet | |
| nu var vi tv men ensamheten gav sig p | |
| och den anf ll med ett tal om allt jag inte kunde f | |
| och du s g det men du bad mig inte g, men f rst | |
| och det vart en sekund av evighet och en sekund av osynliga t rar i Dionysos dissonans | |
| en sekund var klarsynt och f rstod att jag var en av tusen d rar som hoppas harmoni och tolerans | |
| men letar s febrilt i lvors dans | |
| s jag gick hem s konsekvent till mig och mina instrument | |
| och sagan fick det slut den skulle ha | |
| men det var sommar d och natten blev ju bra s det va vackert | |
| men det s g jag f rst idag | |
| och n r jag vandrar ut ikv ll till Dionysos vinkapell och ser satyrer h ja glas | |
| och lvor dansa i extas | |
| jag vinglar sakta ner till n och s nder h lsning d rifr n till en drottning under m nen |