歌曲 | Vinter Över Ån |
歌手 | Lars Winnerbäck |
专辑 | Med Solen I Ogonen |
下载 | Image LRC TXT |
"Det var nånting jag skulle fråga" sa han strax efter la han på | |
Det var väl inte så viktigt | |
Men det växte sig försiktigt i hennes huvudvärk ändå | |
Som en gnagande fråga | |
Hon åker in till stan ibland och irrar runt där som ett fån | |
Fast han säkert redan flyttat där ifrån | |
Tiden går och hösten fryser till | |
Och blir till vinter över ån | |
Det var nånting hon skulle svarat | |
Nånting som hon kom på | |
När hon läste i en tidning | |
Nånting om ensamhetsförtvirning | |
Inget särskilt men ändå | |
Hon skulle säkert förklarat nånting | |
Hon går hem förbi hans lägenhet har dom målat och byggt om | |
Han har väl säkert tatt' sig loss och vänt sig om | |
Från stan så väntar höst som fryser till | |
Och blir till vinter över dom | |
Han kunde frågat hur hon kände | |
Och förklarat vad som hände | |
Han kunde sagt nånting om alla sina goda teorier | |
Dom kunde säkert tagit en fika. | |
Han skulle sett att dom var lika | |
Här står nu hon med huvudvärk och svär i grubblerier | |
Finns inte plats för några tårar nu | |
När hans och hennes mark har blivit till en öken | |
Ingen lek att vara fröken | |
Hennes kram har blivit en spark mot alla stela tysta dårar | |
Och hennes varma mjuka rum är nu blivit en benvit korridor | |
Där hon om natten går å svär å bits och slår | |
Å tiden går och hösten fryser till | |
Och det är långt till nästa vår | |
Det glömmts ett hjärta kvar i frosten | |
En man som aldrig aldrig skrev | |
En man som undrar om hon gråter | |
Och kanske hon förlåter om hon fick veta om hans brev | |
Som ligger kvar på posten | |
Han åker in till stan ibland och irrar runt där som ett fån | |
Fast hon säkert redan flyttat där ifrån | |
Tiden går och hösten fryser till | |
Och det blir vinter över ån | |
Han ville fråga hur hon kände | |
Och förklara vad som hände | |
Han ville säga nått om alla sina goda teorier | |
Han skulle gärna ta en fika | |
Och han vet att dom är lika | |
Lika komiska när båda trampar runt i grubblerier |
" Det var n nting jag skulle fr ga" sa han strax efter la han p | |
Det var v l inte s viktigt | |
Men det v xte sig f rsiktigt i hennes huvudv rk nd | |
Som en gnagande fr ga | |
Hon ker in till stan ibland och irrar runt d r som ett f n | |
Fast han s kert redan flyttat d r ifr n | |
Tiden g r och h sten fryser till | |
Och blir till vinter ver n | |
Det var n nting hon skulle svarat | |
N nting som hon kom p | |
N r hon l ste i en tidning | |
N nting om ensamhetsf rtvirning | |
Inget s rskilt men nd | |
Hon skulle s kert f rklarat n nting | |
Hon g r hem f rbi hans l genhet har dom m lat och byggt om | |
Han har v l s kert tatt' sig loss och v nt sig om | |
Fr n stan s v ntar h st som fryser till | |
Och blir till vinter ver dom | |
Han kunde fr gat hur hon k nde | |
Och f rklarat vad som h nde | |
Han kunde sagt n nting om alla sina goda teorier | |
Dom kunde s kert tagit en fika. | |
Han skulle sett att dom var lika | |
H r st r nu hon med huvudv rk och sv r i grubblerier | |
Finns inte plats f r n gra t rar nu | |
N r hans och hennes mark har blivit till en ken | |
Ingen lek att vara fr ken | |
Hennes kram har blivit en spark mot alla stela tysta d rar | |
Och hennes varma mjuka rum r nu blivit en benvit korridor | |
D r hon om natten g r sv r bits och sl r | |
tiden g r och h sten fryser till | |
Och det r l ngt till n sta v r | |
Det gl mmts ett hj rta kvar i frosten | |
En man som aldrig aldrig skrev | |
En man som undrar om hon gr ter | |
Och kanske hon f rl ter om hon fick veta om hans brev | |
Som ligger kvar p posten | |
Han ker in till stan ibland och irrar runt d r som ett f n | |
Fast hon s kert redan flyttat d r ifr n | |
Tiden g r och h sten fryser till | |
Och det blir vinter ver n | |
Han ville fr ga hur hon k nde | |
Och f rklara vad som h nde | |
Han ville s ga n tt om alla sina goda teorier | |
Han skulle g rna ta en fika | |
Och han vet att dom r lika | |
Lika komiska n r b da trampar runt i grubblerier |
" Det var n nting jag skulle fr ga" sa han strax efter la han p | |
Det var v l inte s viktigt | |
Men det v xte sig f rsiktigt i hennes huvudv rk nd | |
Som en gnagande fr ga | |
Hon ker in till stan ibland och irrar runt d r som ett f n | |
Fast han s kert redan flyttat d r ifr n | |
Tiden g r och h sten fryser till | |
Och blir till vinter ver n | |
Det var n nting hon skulle svarat | |
N nting som hon kom p | |
N r hon l ste i en tidning | |
N nting om ensamhetsf rtvirning | |
Inget s rskilt men nd | |
Hon skulle s kert f rklarat n nting | |
Hon g r hem f rbi hans l genhet har dom m lat och byggt om | |
Han har v l s kert tatt' sig loss och v nt sig om | |
Fr n stan s v ntar h st som fryser till | |
Och blir till vinter ver dom | |
Han kunde fr gat hur hon k nde | |
Och f rklarat vad som h nde | |
Han kunde sagt n nting om alla sina goda teorier | |
Dom kunde s kert tagit en fika. | |
Han skulle sett att dom var lika | |
H r st r nu hon med huvudv rk och sv r i grubblerier | |
Finns inte plats f r n gra t rar nu | |
N r hans och hennes mark har blivit till en ken | |
Ingen lek att vara fr ken | |
Hennes kram har blivit en spark mot alla stela tysta d rar | |
Och hennes varma mjuka rum r nu blivit en benvit korridor | |
D r hon om natten g r sv r bits och sl r | |
tiden g r och h sten fryser till | |
Och det r l ngt till n sta v r | |
Det gl mmts ett hj rta kvar i frosten | |
En man som aldrig aldrig skrev | |
En man som undrar om hon gr ter | |
Och kanske hon f rl ter om hon fick veta om hans brev | |
Som ligger kvar p posten | |
Han ker in till stan ibland och irrar runt d r som ett f n | |
Fast hon s kert redan flyttat d r ifr n | |
Tiden g r och h sten fryser till | |
Och det blir vinter ver n | |
Han ville fr ga hur hon k nde | |
Och f rklara vad som h nde | |
Han ville s ga n tt om alla sina goda teorier | |
Han skulle g rna ta en fika | |
Och han vet att dom r lika | |
Lika komiska n r b da trampar runt i grubblerier |