|
Du går nedtryckt i två alldeles för grova skor, det börjar visst bli höst |
|
men den är aldrig riktigt lika grym och svartvit som man tror |
|
Jag vet att du sa fel, och hela stan vet om den känns det som |
|
Du gick för långt, du är alltid deras fnask. Jag säger Kom |
|
Allt är förlåtet, dom snackar bara strunt |
|
Dom har väl redan glömt hur kul det kan va att tumla runt |
|
Din byst är full med rock'n'roll och håret lyser blont |
|
Det vore orättvist om någon skulle döma dig för sånt |
|
Vi går ut och strör små smulor till fåglarna på marken |
|
Vissa dagar är man ett med alla mänskorna i parken |
|
Du min ängel, här i livet får man sota för all skit som man har tyckt |
|
Det gör dig matt och arg och nertryckt |
|
i två alldeles för grova skor, din mun ångar av rök |
|
Vi går hem, du kan väl ruttna på en stol i mitt kök |
|
Jag säger KOM |
|
Kom, så ruttnar vi ihop |
|
på alla veta-bättre-typer som ska säga hur man gör |
|
För har man nån gång grävt en grop |
|
åt alla veta-bättre-typer |
|
får man jävlar ligga i och skämmas tills man dör |
|
Det finns ett ord för vad jag lider av, men jag har glömt det nu |
|
Det där att komma på för sent vad man borde sagt, och Du |
|
vet hur det känns, det vet väl jag, jag har kännt dig, jag är van |
|
Jag borde sagt igår, vad jag kom på härom dan |
|
Men nu är allt för sent, nu är det gjort, nu är du dömd |
|
Du blir ett fnask och du är alltid deras fnask, och han är glömd |
|
Men låt dom älta, dividera om vikten i det där |
|
Här får man aldrig göra fel, här får man aldrig göra om |
|
Jag säger KOM |
|
Kom så ruttnar vi ihop… Tjo |
|
Ja, du går nedtryckt i två alldeles för grova skor, det börjar visst bli höst |
|
och den är lika spottad på som begagnade bröst |
|
Nu faller löv, det blåser på, det börjar om |
|
Jag säger Kom, här är världen, här är livet vi ska leva i |
|
Vi, och alla duvorna på marken, alla fåglarna i skogen |
|
Alla mänskorna i parken, alla herrarna på krogen |
|
Här finns ingen som kan döma, här finns ingen mera lärd |
|
om ditt liv, om din stad, om ditt land, om din värld |
|
Det kommer alltid tillbaks, med veta-bättre-direktiv |
|
Till en värld, till ett land, till en stad, till ett liv |
|
Några smulor till duvorna, min vän |
|
sen går vi hem |