歌曲 | Söndermarken |
歌手 | Lars Winnerbäck |
专辑 | Söndermarken |
Så som himlen ser ut | |
en tisdag över skolans | |
kommunala korridorer | |
Klockan fyra i oktober | |
Strax innan det mörknar | |
och det luktar från bespisningen | |
Halvhjärtad husmanskost | |
och löven ligger klistrade | |
mot marken | |
Gråvita skyar | |
Tandläkarväder | |
Nån grävmaskin som sliter upp | |
en cykelväg vid fotbollsplan | |
Och nyponbuskar, nyponbuskar | |
Hela vägen nyponbuskar | |
ser jag när jag blundar | |
och nånstans där så blev jag | |
den jag är | |
Jag ser gitarren i butiken | |
Symbolen för att skolka | |
Sagan om ett uppror | |
Drömmen om en högre höjd | |
Ett sjörövarskepp | |
som blåser rätt in i Los Angeles | |
Och stjärnorna som glittrar | |
Och ingen jävel når mig | |
nånsin mera | |
En enda ambition | |
Att få brudarna från Berga | |
att skratta eller gråta | |
och rymma över taken | |
Bort från regelboken, stöveltrampet, | |
tegelväggen, la isla bonita | |
Och dom brandgula | |
stolarna man staplar | |
på varandra | |
Parkeringshus byggdes | |
Ett litet steg för människan | |
Ett stort steg för betongen | |
och den rotlösa känslan | |
Som ännu ett hinder | |
på vägen mot den råa romantiken | |
och gitarren i butiken | |
och flykten | |
över taken | |
Man la klossar över ängen | |
med små fönster och dörrar | |
Det var slogans överallt | |
från alla medelbeiga firmor | |
Och en skivaffär i centrum | |
som ett hål genom kulissen | |
ut i verkligheten, drömmen | |
Ut till färgerna man bara | |
ser på bio | |
Vi bildade band och blåste ringar | |
Drog med handen genom jorden | |
Fyllde naglarna med lera | |
av all yta som vi skrapade | |
För nånstans under lagren | |
av tätortstimotej | |
bredde stora världen ut sig | |
utan farthinder och Konsumkort | |
och nypon | |
Vi satte båtarna i bäcken | |
såg dom flyta in i tunneln | |
Kanske vidare mot Vättern | |
och kanalen ut till Nordsjön | |
över vågorna mot Irland | |
ut på havet och sen blåsa | |
iväg och aldrig komma tillbaka | |
mer till bäcken | |
där det började | |
Jag ser den gräddgula färgen | |
Den moderna men diskreta | |
En helhet får det enkla | |
Bara fälla upp och skruva | |
Men ändå alltid nåt | |
som ville jaga och förvirra | |
Nåt som inte var Ikea | |
Nåt som inte hade lösningen | |
i kanten | |
Jag hör det inrökta ljudet | |
från en replokal vid tågstation | |
Bland speditionslokaler | |
och bortglömda depåer | |
Det stumma, dova skinnet | |
och basen som darrar i gallret | |
och glaset och det doftar | |
just som asfalt gör | |
om hösten | |
Vi gömde Fibban under stenen | |
Willes vin i busken | |
Hela dungen var ett mikro-Vegas | |
Ladan bytte hänglås | |
Och ovan allt en himmel | |
liksom silad ifrån kusten | |
med det lilla som blev över | |
efter vågorna och stormarna | |
och skummet | |
Jag kan inte återvända | |
En brottsplats måste vila | |
Flyktbilen är dumpad | |
Stålarna är rena | |
Nu bygger vi ett nytt hem | |
Startar upp och börjar om | |
Söndermarken jagar mig | |
men jag är inte där |
S som himlen ser ut | |
en tisdag ver skolans | |
kommunala korridorer | |
Klockan fyra i oktober | |
Strax innan det m rknar | |
och det luktar fr n bespisningen | |
Halvhj rtad husmanskost | |
och l ven ligger klistrade | |
mot marken | |
Gr vita skyar | |
Tandl karv der | |
N n gr vmaskin som sliter upp | |
en cykelv g vid fotbollsplan | |
Och nyponbuskar, nyponbuskar | |
Hela v gen nyponbuskar | |
ser jag n r jag blundar | |
och n nstans d r s blev jag | |
den jag r | |
Jag ser gitarren i butiken | |
Symbolen f r att skolka | |
Sagan om ett uppror | |
Dr mmen om en h gre h jd | |
Ett sj r varskepp | |
som bl ser r tt in i Los Angeles | |
Och stj rnorna som glittrar | |
Och ingen j vel n r mig | |
n nsin mera | |
En enda ambition | |
Att f brudarna fr n Berga | |
att skratta eller gr ta | |
och rymma ver taken | |
Bort fr n regelboken, st veltrampet, | |
tegelv ggen, la isla bonita | |
Och dom brandgula | |
stolarna man staplar | |
p varandra | |
Parkeringshus byggdes | |
Ett litet steg f r m nniskan | |
Ett stort steg f r betongen | |
och den rotl sa k nslan | |
Som nnu ett hinder | |
p v gen mot den r a romantiken | |
och gitarren i butiken | |
och flykten | |
ver taken | |
Man la klossar ver ngen | |
med sm f nster och d rrar | |
Det var slogans verallt | |
fr n alla medelbeiga firmor | |
Och en skivaff r i centrum | |
som ett h l genom kulissen | |
ut i verkligheten, dr mmen | |
Ut till f rgerna man bara | |
ser p bio | |
Vi bildade band och bl ste ringar | |
Drog med handen genom jorden | |
Fyllde naglarna med lera | |
av all yta som vi skrapade | |
F r n nstans under lagren | |
av t tortstimotej | |
bredde stora v rlden ut sig | |
utan farthinder och Konsumkort | |
och nypon | |
Vi satte b tarna i b cken | |
s g dom flyta in i tunneln | |
Kanske vidare mot V ttern | |
och kanalen ut till Nordsj n | |
ver v gorna mot Irland | |
ut p havet och sen bl sa | |
iv g och aldrig komma tillbaka | |
mer till b cken | |
d r det b rjade | |
Jag ser den gr ddgula f rgen | |
Den moderna men diskreta | |
En helhet f r det enkla | |
Bara f lla upp och skruva | |
Men nd alltid n t | |
som ville jaga och f rvirra | |
N t som inte var Ikea | |
N t som inte hade l sningen | |
i kanten | |
Jag h r det inr kta ljudet | |
fr n en replokal vid t gstation | |
Bland speditionslokaler | |
och bortgl mda dep er | |
Det stumma, dova skinnet | |
och basen som darrar i gallret | |
och glaset och det doftar | |
just som asfalt g r | |
om h sten | |
Vi g mde Fibban under stenen | |
Willes vin i busken | |
Hela dungen var ett mikroVegas | |
Ladan bytte h ngl s | |
Och ovan allt en himmel | |
liksom silad ifr n kusten | |
med det lilla som blev ver | |
efter v gorna och stormarna | |
och skummet | |
Jag kan inte terv nda | |
En brottsplats m ste vila | |
Flyktbilen r dumpad | |
St larna r rena | |
Nu bygger vi ett nytt hem | |
Startar upp och b rjar om | |
S ndermarken jagar mig | |
men jag r inte d r |