Jag Fattar Ingenting 歌词
| 歌曲 | Jag Fattar Ingenting |
| 歌手 | Lars Winnerbäck |
| 专辑 | Daugava |
| 下载 | Image LRC TXT |
| inte en dag yngre | |
| skriver jag en sång | |
| jag har ältat alla ord | |
| här över muggar och glas | |
| vi kom varandra närmre | |
| du och jag i vår | |
| och jag är tacksam för | |
| att du orkade lyssna | |
| en sommar igen | |
| kanske nån vecka på landet | |
| kanske nån helg | |
| i nån storstad söderut | |
| du och din tjej | |
| jag och min son ibland | |
| planerna är skönt | |
| om dom kan flyta lite nu | |
| fan, det värker | |
| det ilar då och då | |
| det känns ibland som om alla har | |
| förstått utom jag | |
| att världen står och pekar | |
| stackars han som tror | |
| att livet är en dröm | |
| han borde ta ett jobb | |
| jag drack en kaffe hos Louise | |
| på hennes uteplats igår | |
| hembakt och en son | |
| som lärt sig cykla just | |
| hon berättade sin historia | |
| och om styrkan hon fått | |
| hur värdena ändras | |
| när sjukdomar kommer | |
| jag ville skjuta mig själv | |
| redan på tunnelbanan hem | |
| för hur svag jag har varit | |
| och hur fel jag haft | |
| två öl senare | |
| var Skånegatan | |
| ändå lite lockande | |
| och framtidens ljus | |
| jag fattar ingenting... | |
| ännu inte äldre | |
| tar jag flyget härifrån | |
| och tänker att jag blivit lite | |
| starkare | |
| tänker att jag bara måste | |
| se mig om | |
| och leva lite mer | |
| du vet hur jag är | |
| men sen i mörkret på hotellet | |
| i lappsjukans klimax | |
| klickar jag fram bilder | |
| som jag har i telefon | |
| hon och jag i taxi | |
| på väg från Gorkijparken | |
| på ett sista försök | |
| i Moskva | |
| nu minns jag det som varmt | |
| det där som frös i TV-soffan | |
| dagarna vi inte orkade | |
| prata med varann | |
| jag tvivlar än en gång | |
| och strör ut frågorna på bordet | |
| nån säger nånting | |
| nån annan nåt annat | |
| jag kunde säga att jag önskar | |
| hon förstod | |
| men det är ju inte det | |
| jag vill nog bara ändra sanningen | |
| nu går solen upp | |
| och jag står på en balkong | |
| i ett land jag aldrig känt | |
| och tittar österut | |
| ett land jag aldrig känt | |
| med nya smaker att förnimma | |
| steg som måste tas | |
| och mina hyllor för mig själv | |
| stolt som en bödel | |
| som bara gör sitt jobb | |
| väntar jag på frälsning | |
| och förståelse | |
| jag fattar ingenting... | |
| jag fattar ingenting | |
| och jag ser bara tecken | |
| bilder säger stanna | |
| bilder säger gå | |
| vi pratar inte mera | |
| eller gifter oss till hösten | |
| saker förändras | |
| när tiden går | |
| har jag väntat mig för mycket | |
| blåste jag iväg | |
| jag ser tillbaka på | |
| en radda av affischer | |
| jag tror jag drömde om ett liv | |
| bara utan korridorer | |
| utan korridorer | |
| skulle jag bli lycklig | |
| du kände mig när | |
| åren var terminer | |
| när sommaren var helig | |
| och nätterna var allt | |
| du har vart densamma | |
| som en klippa genom tiden | |
| med en hand som | |
| verkat räcka åt oss alla | |
| minns du när vi satt | |
| utanför Strandbaden i Falkenberg | |
| och lyssnade på när | |
| havet blåste in | |
| det var långt innan henne | |
| det var långt före allt | |
| men jag kan inte komma på | |
| att jag saknade nåt då | |
| jag ser regnet komma närmre | |
| över floden | |
| TV:n dövar tystnaden | |
| i mörkret | |
| tid tid | |
| inte en dag yngre | |
| skriver jag en sång | |
| jag fattar ingenting... |
| inte en dag yngre | |
| skriver jag en s ng | |
| jag har ltat alla ord | |
| h r ver muggar och glas | |
| vi kom varandra n rmre | |
| du och jag i v r | |
| och jag r tacksam f r | |
| att du orkade lyssna | |
| en sommar igen | |
| kanske n n vecka p landet | |
| kanske n n helg | |
| i n n storstad s derut | |
| du och din tjej | |
| jag och min son ibland | |
| planerna r sk nt | |
| om dom kan flyta lite nu | |
| fan, det v rker | |
| det ilar d och d | |
| det k nns ibland som om alla har | |
| f rst tt utom jag | |
| att v rlden st r och pekar | |
| stackars han som tror | |
| att livet r en dr m | |
| han borde ta ett jobb | |
| jag drack en kaffe hos Louise | |
| p hennes uteplats ig r | |
| hembakt och en son | |
| som l rt sig cykla just | |
| hon ber ttade sin historia | |
| och om styrkan hon f tt | |
| hur v rdena ndras | |
| n r sjukdomar kommer | |
| jag ville skjuta mig sj lv | |
| redan p tunnelbanan hem | |
| f r hur svag jag har varit | |
| och hur fel jag haft | |
| tv l senare | |
| var Sk negatan | |
| nd lite lockande | |
| och framtidens ljus | |
| jag fattar ingenting... | |
| nnu inte ldre | |
| tar jag flyget h rifr n | |
| och t nker att jag blivit lite | |
| starkare | |
| t nker att jag bara m ste | |
| se mig om | |
| och leva lite mer | |
| du vet hur jag r | |
| men sen i m rkret p hotellet | |
| i lappsjukans klimax | |
| klickar jag fram bilder | |
| som jag har i telefon | |
| hon och jag i taxi | |
| p v g fr n Gorkijparken | |
| p ett sista f rs k | |
| i Moskva | |
| nu minns jag det som varmt | |
| det d r som fr s i TVsoffan | |
| dagarna vi inte orkade | |
| prata med varann | |
| jag tvivlar n en g ng | |
| och str r ut fr gorna p bordet | |
| n n s ger n nting | |
| n n annan n t annat | |
| jag kunde s ga att jag nskar | |
| hon f rstod | |
| men det r ju inte det | |
| jag vill nog bara ndra sanningen | |
| nu g r solen upp | |
| och jag st r p en balkong | |
| i ett land jag aldrig k nt | |
| och tittar sterut | |
| ett land jag aldrig k nt | |
| med nya smaker att f rnimma | |
| steg som m ste tas | |
| och mina hyllor f r mig sj lv | |
| stolt som en b del | |
| som bara g r sitt jobb | |
| v ntar jag p fr lsning | |
| och f rst else | |
| jag fattar ingenting... | |
| jag fattar ingenting | |
| och jag ser bara tecken | |
| bilder s ger stanna | |
| bilder s ger g | |
| vi pratar inte mera | |
| eller gifter oss till h sten | |
| saker f r ndras | |
| n r tiden g r | |
| har jag v ntat mig f r mycket | |
| bl ste jag iv g | |
| jag ser tillbaka p | |
| en radda av affischer | |
| jag tror jag dr mde om ett liv | |
| bara utan korridorer | |
| utan korridorer | |
| skulle jag bli lycklig | |
| du k nde mig n r | |
| ren var terminer | |
| n r sommaren var helig | |
| och n tterna var allt | |
| du har vart densamma | |
| som en klippa genom tiden | |
| med en hand som | |
| verkat r cka t oss alla | |
| minns du n r vi satt | |
| utanf r Strandbaden i Falkenberg | |
| och lyssnade p n r | |
| havet bl ste in | |
| det var l ngt innan henne | |
| det var l ngt f re allt | |
| men jag kan inte komma p | |
| att jag saknade n t d | |
| jag ser regnet komma n rmre | |
| ver floden | |
| TV: n d var tystnaden | |
| i m rkret | |
| tid tid | |
| inte en dag yngre | |
| skriver jag en s ng | |
| jag fattar ingenting... |
| inte en dag yngre | |
| skriver jag en s ng | |
| jag har ltat alla ord | |
| h r ver muggar och glas | |
| vi kom varandra n rmre | |
| du och jag i v r | |
| och jag r tacksam f r | |
| att du orkade lyssna | |
| en sommar igen | |
| kanske n n vecka p landet | |
| kanske n n helg | |
| i n n storstad s derut | |
| du och din tjej | |
| jag och min son ibland | |
| planerna r sk nt | |
| om dom kan flyta lite nu | |
| fan, det v rker | |
| det ilar d och d | |
| det k nns ibland som om alla har | |
| f rst tt utom jag | |
| att v rlden st r och pekar | |
| stackars han som tror | |
| att livet r en dr m | |
| han borde ta ett jobb | |
| jag drack en kaffe hos Louise | |
| p hennes uteplats ig r | |
| hembakt och en son | |
| som l rt sig cykla just | |
| hon ber ttade sin historia | |
| och om styrkan hon f tt | |
| hur v rdena ndras | |
| n r sjukdomar kommer | |
| jag ville skjuta mig sj lv | |
| redan p tunnelbanan hem | |
| f r hur svag jag har varit | |
| och hur fel jag haft | |
| tv l senare | |
| var Sk negatan | |
| nd lite lockande | |
| och framtidens ljus | |
| jag fattar ingenting... | |
| nnu inte ldre | |
| tar jag flyget h rifr n | |
| och t nker att jag blivit lite | |
| starkare | |
| t nker att jag bara m ste | |
| se mig om | |
| och leva lite mer | |
| du vet hur jag r | |
| men sen i m rkret p hotellet | |
| i lappsjukans klimax | |
| klickar jag fram bilder | |
| som jag har i telefon | |
| hon och jag i taxi | |
| p v g fr n Gorkijparken | |
| p ett sista f rs k | |
| i Moskva | |
| nu minns jag det som varmt | |
| det d r som fr s i TVsoffan | |
| dagarna vi inte orkade | |
| prata med varann | |
| jag tvivlar n en g ng | |
| och str r ut fr gorna p bordet | |
| n n s ger n nting | |
| n n annan n t annat | |
| jag kunde s ga att jag nskar | |
| hon f rstod | |
| men det r ju inte det | |
| jag vill nog bara ndra sanningen | |
| nu g r solen upp | |
| och jag st r p en balkong | |
| i ett land jag aldrig k nt | |
| och tittar sterut | |
| ett land jag aldrig k nt | |
| med nya smaker att f rnimma | |
| steg som m ste tas | |
| och mina hyllor f r mig sj lv | |
| stolt som en b del | |
| som bara g r sitt jobb | |
| v ntar jag p fr lsning | |
| och f rst else | |
| jag fattar ingenting... | |
| jag fattar ingenting | |
| och jag ser bara tecken | |
| bilder s ger stanna | |
| bilder s ger g | |
| vi pratar inte mera | |
| eller gifter oss till h sten | |
| saker f r ndras | |
| n r tiden g r | |
| har jag v ntat mig f r mycket | |
| bl ste jag iv g | |
| jag ser tillbaka p | |
| en radda av affischer | |
| jag tror jag dr mde om ett liv | |
| bara utan korridorer | |
| utan korridorer | |
| skulle jag bli lycklig | |
| du k nde mig n r | |
| ren var terminer | |
| n r sommaren var helig | |
| och n tterna var allt | |
| du har vart densamma | |
| som en klippa genom tiden | |
| med en hand som | |
| verkat r cka t oss alla | |
| minns du n r vi satt | |
| utanf r Strandbaden i Falkenberg | |
| och lyssnade p n r | |
| havet bl ste in | |
| det var l ngt innan henne | |
| det var l ngt f re allt | |
| men jag kan inte komma p | |
| att jag saknade n t d | |
| jag ser regnet komma n rmre | |
| ver floden | |
| TV: n d var tystnaden | |
| i m rkret | |
| tid tid | |
| inte en dag yngre | |
| skriver jag en s ng | |
| jag fattar ingenting... |
相似歌曲
YouTube搜索结果 (转至YouTube)