歌曲 | Vänner |
歌手 | Lars Winnerbäck |
专辑 | Rusningstrafik |
下载 | Image LRC TXT |
Nu sitter han och sjunger igen; | |
skämt ur sin skrattande dvala. | |
Och du ber honom tystna igen, | |
och låta händerna tala. | |
Och han ler och förvandlas som pojkarna gör, | |
när inget finns att teatra inför. | |
Och han tror han är förälskad igen. | |
Det är så mycket i skallen. | |
Men när Du säger: God natt kära vän, | |
står Du påklädd i hallen. | |
Och Du går och han krymper, som pojkar blir små | |
när dom är nakna med kläderna på. | |
För Du | |
såg mer än min fåfängs gitarr. | |
Du slet av en dräkt av en narr. | |
Och låt mina bjällror få falla. | |
Som nu | |
när teater känns något befängt; | |
i gryning när krogen har stängt | |
faller bjällror från alla. | |
Men mörkret faller bittert igen. | |
Så han skrattar med ljuset. | |
Du gråter i tystnad igen, | |
med alla häxor i huset. | |
Och han ringer och säger; Det mörker Du ser | |
gör att stjärnorna märks lite mer. | |
Så, han sjunger sina sånger igen. | |
Och Du ler åt hans iver. | |
Och när Du säger; Det ljusnar min vän, | |
ja då sitter han redan och skriver: | |
Ljuset blir större när natten tar form, | |
och värmen blir mer värd i storm. | |
Och Du | |
tog del av min fåfängs gitarr. | |
Du skratta' med enfaldens narr; | |
två clowner som vråla' i natten. | |
Som nu | |
när teater känns mer relevant; | |
när det enda är mörkt som är sant | |
förstår jag dom flyende skratten. |
Nu sitter han och sjunger igen | |
sk mt ur sin skrattande dvala. | |
Och du ber honom tystna igen, | |
och l ta h nderna tala. | |
Och han ler och f rvandlas som pojkarna g r, | |
n r inget finns att teatra inf r. | |
Och han tror han r f r lskad igen. | |
Det r s mycket i skallen. | |
Men n r Du s ger: God natt k ra v n, | |
st r Du p kl dd i hallen. | |
Och Du g r och han krymper, som pojkar blir sm | |
n r dom r nakna med kl derna p. | |
F r Du | |
s g mer n min f f ngs gitarr. | |
Du slet av en dr kt av en narr. | |
Och l t mina bj llror f falla. | |
Som nu | |
n r teater k nns n got bef ngt | |
i gryning n r krogen har st ngt | |
faller bj llror fr n alla. | |
Men m rkret faller bittert igen. | |
S han skrattar med ljuset. | |
Du gr ter i tystnad igen, | |
med alla h xor i huset. | |
Och han ringer och s ger Det m rker Du ser | |
g r att stj rnorna m rks lite mer. | |
S, han sjunger sina s nger igen. | |
Och Du ler t hans iver. | |
Och n r Du s ger Det ljusnar min v n, | |
ja d sitter han redan och skriver: | |
Ljuset blir st rre n r natten tar form, | |
och v rmen blir mer v rd i storm. | |
Och Du | |
tog del av min f f ngs gitarr. | |
Du skratta' med enfaldens narr | |
tv clowner som vr la' i natten. | |
Som nu | |
n r teater k nns mer relevant | |
n r det enda r m rkt som r sant | |
f rst r jag dom flyende skratten. |
Nu sitter han och sjunger igen | |
sk mt ur sin skrattande dvala. | |
Och du ber honom tystna igen, | |
och l ta h nderna tala. | |
Och han ler och f rvandlas som pojkarna g r, | |
n r inget finns att teatra inf r. | |
Och han tror han r f r lskad igen. | |
Det r s mycket i skallen. | |
Men n r Du s ger: God natt k ra v n, | |
st r Du p kl dd i hallen. | |
Och Du g r och han krymper, som pojkar blir sm | |
n r dom r nakna med kl derna p. | |
F r Du | |
s g mer n min f f ngs gitarr. | |
Du slet av en dr kt av en narr. | |
Och l t mina bj llror f falla. | |
Som nu | |
n r teater k nns n got bef ngt | |
i gryning n r krogen har st ngt | |
faller bj llror fr n alla. | |
Men m rkret faller bittert igen. | |
S han skrattar med ljuset. | |
Du gr ter i tystnad igen, | |
med alla h xor i huset. | |
Och han ringer och s ger Det m rker Du ser | |
g r att stj rnorna m rks lite mer. | |
S, han sjunger sina s nger igen. | |
Och Du ler t hans iver. | |
Och n r Du s ger Det ljusnar min v n, | |
ja d sitter han redan och skriver: | |
Ljuset blir st rre n r natten tar form, | |
och v rmen blir mer v rd i storm. | |
Och Du | |
tog del av min f f ngs gitarr. | |
Du skratta' med enfaldens narr | |
tv clowner som vr la' i natten. | |
Som nu | |
n r teater k nns mer relevant | |
n r det enda r m rkt som r sant | |
f rst r jag dom flyende skratten. |